βιάω
• Morfología: [act. sólo perf., v. βιάζω; med., formas de pres. con diéct. -όω- Od.23.9, Mosch.2.13, opt. 3a plu. βιῴατο Il.11.467]


I gener. en v. act. y med., tr.

1 c. compl. de pers., anim. apremiar, presionar suj. abstr. ἄχος βεβίηκεν Ἀχαιούς Il.10.145, 16.22, cf. 10.172, en v. med. mismo sent. νιν βιᾶται [κέρ]δος Simon.36.8, cf. B.13.200
suj. de pers., personif. o anim. forzar, acosar ὡς εἴ ἑ βιῴατο μοῦνον ἐόντα Τρῶες Il.l.c., σῦν λέων ἐβιήσατο Il.16.823, τῶν οὔ τίς μ' ἀέκοντα βιήσεται Od.21.348, cf. Il.11.558, Q.S.2.158, Mosch.l.c.
c. inf. impeler μηδὲ σέ γ' εὐδόξοιο βιήσεται ἄνθεα τιμῆς ... ἀνελέσθαι Emp.B 3.6
abs. forzar, obligar βιᾶται δ' ἁ τάλαινα Πειθώ A.A.385
en v. pas., c. suj. animado no estrictamente de pers. ser obligado, ceder a la presión οὐ γὰρ βιήσεται θοῶς la matriz, Hp.Mul.2.132, δισσαῖσι βιησαμένη παλάμῃσιν (la nave) obligada por los dos brazos (del piloto), Orph.A.1087.

2 suj. fuerzas y elementos naturales forzar, empujar ἔνθα κέ μ' ἐκβαίνοντα βιήσατο κῦμ' Od.7.278
en v. pas. (πῦρ) ἀνέμῳ βιώμενον el fuego avivado por el viento Hdt.1.19, cf. Pl.Ti.63b, AP 9.546 (Antiphil.), θανάτῳ βιηθείς Hdt.7.83, (ἡ χολή) ὑπὸ βίης γινομένης τῷ σώματι βιῆται Hp.Loc.Hom.33, (τὸ σπέρμα) βιώμενον ὑπὸ τῶν φύλλων Hp.Nat.Puer.22
abs. en v. med. ejercer fuerza o presión en el cuerpo ὁ ἠὴρ βιώμενος Hp.Mul.2.124, el niño al nacer, Hp.Nat.Puer.30, el propio médico o partera, Hp.Mul.1.70, el estornudo, Hp.Mul.2.153, cf. Morb.4.35.

II peyor., sólo en v. med.

1 tratar abusivamente, abusar, usurpar esp. desde el punto de vista económico o de lo que a uno le corresponde νῶϊ βιήσατο μισθὸν ἅπαντα nos usurpó todo el salario, Il.21.451, Ἀντίλοχον ψεύδεσσι βιησάμενος Il.23.576, cf. Call.Fr.129b+c 5 (cj., ap. crít.), παῖδα Od.23.9, κεῖνον Od.11.503, cf. Hes.Th.423.

2 a mujeres violentar, violar παρθένον Hdt.4.43.

3 fig. violentar, falsear τὸ δοκεῖν ... τὰν ἀλάθειαν βιᾶται Simon.93, τὸ ... λαμπρόν Pi.N.8.34.