ἐκπολεμέω


I intr.

1 impulsar, suscitar la guerra χρὴ ... φανερώτερον ἐκπολεμεῖν Th.6.91.

2 en aor. comenzar la guerra ἐξεπολέμησαν ... πρὸς τοὺς Ῥαυκίους Plb.30.23.1.

3 guerrear, hacer la guerra ὁ θεὸς ὑμῶν ἐξεπολέμει ὑμῖν LXX Io.23.10.

II tr.

1 arrastrar a la guerra ἵν' ἐκπολεμήσειε τοὺς Ἀθηναίους πρὸς τοὺς Λακεδαιμονίους X.HG 5.4.20 (cód.), en v. pas. τί λοιπόν, ἀλλ' ἢ ἐκπεπολεμῆσθαι πρὸς τὸν ἑαυτοῦ οἶκον; ¿qué queda, sino haberse visto arrastrado a una guerra contra su propia familia? Philostr.VA 5.35, cf. Str.7.5.6, D.C.48.28.3.

2 derrotar, vencer en v. pas. πάντων ἐκπολεμηθέντων πρὸς Ῥωμαίων τῶν ... βασιλέων cuando todos los reyes fueron derrotados por los romanos I.Ap.2.134, πρὸς Ἀγρίππα App.BC 5.110, fig. ὑπὸ ... ἐμαυτοῦ ἐκπεπολεμημένος Gr.Thaum.Pan.Or.16.87
conquistar Κρήτην Str.10.4.9.

3 atacar πόλιν LXX De.20.10, αὐτούς I.BI 4.237, τοὺς τὴν ἄκραν φυλάττοντας I.AI 12.318.