ἁρματίτης, -ου, ὁ


1 de anim. de tiro para el carro ἵππῳ ἁρματ[ίτῃ PLond.1930.1 (III a.C.), cf. PCair.Zen.673.5 (III a.C.).

2 de pers. diestro en el manejo del carro Λύδοι ... ἦσαν ... ἁρματίται Philostr.Im.1.17.