ἀποτίλλω


1 arrancar τὰς τρίχας decalvar como acción infamante, Hdt.3.16, cf. en v. pas. τὴν κεφαλὴν ἀποτίλλεσθαι Plu.2.173d
ἀποτιλῶ σε τήμερον hoy te arrancaré los pelos Cratin.129, οὐδὲν ἀποτίλας de una piel no estropeándola (al abrir el animal) Hdt.1.123
de plumas arrancar, desplumar τὸ πτίλον Luc.Gall.28, τῶν Σειρήνων τὰ πτερά Paus.9.34.3, cf. Did.CP 14.27 (p.253)
en v. pas. φασιανός ἀποτετιλμένος Mnesim.9, ἡ Θεανὼ δ' οὐχὶ Σειρήν ἐστιν ἀποτετιλμένη; ¿No es Teano una Sirena desplumada? Anaxil.22.20, σὺ δὲ κοψίχῳ γε σκάφιον ἀποτετιλμένῳ tu (te pareces) a un tordo desplumado a tazón (con juego de palabras sobre el corte de pelo «a tazón»), Ar.Au.806
de escamas descamar Ar.Fr.708
gener. arrancar τὰ πτερὰ καὶ τὰ σκέλεα καὶ τὴν κεφαλήν Hp.Mul.1.78 (p.178), κροκύδας ἀπὸ τῶν ἱματίων ἀποτιλλούσας arrancando hilachas de la ropa Hp.Prog.4
ἀ. τὴν φυλλίδα escardar, Gp.2.2.2
fig. τὰς κεφαλὰς ἀποτῖλαι arrancar las cabezas c. doble sent. c. el cardado de la lana Ar.Lys.578
dud. despellejar, dejar en cueros τὸν κέλητα e.e. vencer un caballo a otro en una carrera SEG 19.428.3 (Dodona IV/III a.C.).

2 en v. med. c. ac. depilarse τὸν χοῖρον Ar.Ec.724.