ἀποξενόω


I tr. en v. act.

1 desterrar c. ac. αὐτόν Plu.Phil.13
c. ac. y gen. (Ἡρακλέα) ἀποξενῶσαι τῆς Ἑλλάδος Plu.2.857e, cf. 1034a, Alex.69
fig. desterrar, alejar εἰ μή γε ἀποξενώσοιμεν ἑαυτοὺς ... συγγενείας σαρκικῆς Basil.M.31.921A, τὸ νήπιον ἀποξενοῦν ... οἰνοποσίας Sor.87.13, καὶ ὁ μὲν ἀποξενοῖ τὸν λόγον ἀπὸ τοῦ πατρός Ath.Al.Dio.24, en v. pas. τὸ γὰρ ὀρεγόμενον ... τοῦ ὀρεκτοῦ ἀπεξενομένον Procl.Inst.8, ἀποξενωθεῖσαν τοῦ Θεοῦ ... ζωήν Gr.Nyss.Eun.3.10.12
en part. perf. pas. extraño de palabras extranjero Hdn.Gr.2.910, μαθήμασιν ἀπεξενωμένοις Iambl.VP 2, del Hijo respecto al Padre en especulaciones trinitarias, Gr.Naz.M.35.1072C, Ath.Al.M.28.1316D
ἀπεξενωμένη θαλάττη mar exótico Clem.Al.Paed.2.12.118.

2 fig. negar ἀ. τοῦ ποιητοῦ τὰ ἔπη negar que los versos sean del poeta Ath.49b.

II intr. en v. med.

1 vivir en el extranjero, estar exiliado φυγὰς ἀπεξενοῦτο S.El.777, γῆς ἀπεξενωμένοι E.Hec.1221, de un ejército en campaña ἔξω γὰρ τῆς οἰκείας ... ἀπεξενοῦντο πολὺν χρόνον Arist.Pol.1270a2
emigrar ἑτέρωσε ἀποξενοῦσθαι Pl.Lg.708b, cf. SIG 799.24 (Cízico I d.C.)
fig. ser contrario a c. gen. ἀπεξενῶσθαι τῶν ... ἕρμαιον ἡγουμένων τὸν ἀλλότριον πλοῦτον D.S.3.47, λουτρῶν Agathin. en Orib.10.7.2, tb. en v. act. τῶν καλλίστων ἀποξενοῦν Luc.Dom.2.

2 hacerse pasar por otro, estar disfrazado LXX 3Re.14.5.

III en v. pas. ser convicto de ξενία Is.Fr.46, Poll.3.57.