ἀντεπισπάω


1 tirar, empujar en dirección contraria en v. pas. Hero Spir.2.17b, μέχρις ἂν ... ἡ σφοδρὰ τάσις ... τοὺς ἕλκοντας ἀντεπισπωμένη πρηνεῖς καταβάλλῃ Ph.1.247, (διὰ τὸ ἐπίσπαστρον) ἀντεπισπᾶσθαι ... τῶν θυρῶν porque la cortina es corrida a su vez sobre la puerta Cyr.Al.M.68.665A, glos. a ἀνθέλκω Hsch.

2 absorber a su vez en v. pas. (τὰς σάρκας) κἀκ τῶν ἔξω μερῶν εἰς τὸ βάθος (ἀέρα) ἀντεπισπᾶσθαι Gal.17(2).312.