δυσαρέστησις, -εως, ἡ


1 disgusto, desagrado ταύτην τῆς δυσαρεστήσεως μίαν ἔχον φωνήν del llanto en los niños, Pl.Ax.366d, c. giro prep. ἐπὶ τούτοις Plb.23.7.6, δ. πρὸς τὰ συμμεμοιραμένα disgusto por su suerte M.Ant.2.5, c. dat. τῶν ἄλλων Ἀρκάδων τοῖς τοιούτοις τῶν ἐπιτηδευμάτων δ. el disgusto de los demás arcadios por tales costumbres Plb.4.21.7, cf. Eus.DE 7.1 (p.310.33).

2 medic. malestar, indisposición Sor.1.18.43, Archig.68L., Cael.Aur.TP 3.6.86, ἐπὶ τῇ μέθῃ Clem.Al.Paed.2.2.26.