γεννάδας, -ου
• Alolema(s): -ης RECAM 2.109 (imper.)
• Prosodia: [-ᾰ-]


1 noble, gallardo χρηστὸς εἶ καὶ γ. Ar.Ra.179, γ. καὶ πρᾷος τὸ ἦθος Pl.Phdr.243c, σύμβιος RECAM l.c., Σαμψὼν γοῦν τὸν γεννάδαν Clem.Al.Paed.3.11.68, cf. Luc.Cal.20, Them.Or.2.25a, Iul.Or.3.97d, Hsch.
irón. y despect. presuntuoso ὁ γ. οὗτος Hld.7.28.3, ὁ γ. de un hereje, Origenes Cels.4.81, Gr.Nyss.Apoll.167.1, 173.25
de caballos pura sangre ἐπὶ τῶν γεννάδων ἵππων Polem.Phgn.78.

2 c. inf. valioso, bueno para οὐκ ἀνατρέψαι μόνον ... γ. ὤν Luc.Hist.Cons.33.