βῠθίζω


I 1náut. sumergir, hundir en el mar s. cont., S.Fr.552, τὴν ναῦν Plb.16.3.2, μίαν ... πεντήρη Plb.2.10.5, β. ἀγκύρας echar anclas, anclar Them.in Ph.132.20.

2 gener. hundir, sepultar οἰκίας Aristid.Mil.11, cf. PMag.62.44, ἑρπετὸν ... ἐν μυχῷ τοῦ πηλοῦ Luc.Alex.13, cf. LXX 2Ma.12.4, βυθίζει σε (ὁ διάβολος) ... εἰς τὴν γέενναν τοῦ πυρός Phys.56a.

3 fig. hundir, sumir ἀνθρώπους εἰς ὄλεθρον 1Ep.Ti.6.9.

II en v. med.-pas.

1 hundirse, náut. irse a pique, naufragar D.S.11.18, Plu.Caes.49, D.Chr.63.3, Arr.Epict.3.2.18, Eu.Luc.5.7, Babr.117.1
de pers. ahogarse βυθισθεὶς μόλις casi ahogado Plu.2.831d, ἐβυθίσθησαν εἰς θάλασσαν ... καὶ ἀπώλοντο ref. al Faraón y sus tropas en el Mar Rojo, 1Ep.Clem.51.5
sumergirse en un pozo εὗρέν με κάτω βεβυθισμένον GVI 1159.13 (Notion I d.C.)
de la tierra anegarse Plu.Fr.157.7.

2 fig. c. dat. o constr. prep. hundirse, sumirse, perderse (νοῦς) βυθισθεὶς θυμῷ ἢ ἐπιθυμίᾳ (mente) sumida en la ira o la codicia Steph.in Rh.273.11, cf. Hld.7.12, βυθισθεῖσάν τε καὶ ἀφανισθεῖσαν οὐκ ἐν τῇ θαλάττῃ μόνον, ἀλλὰ καὶ ἐν τῇ γῇ de Esparta, Philostr.VA 4.32, διὰ φιλοκερδίαν Phld.Mort.33.30, τὸ νῆφον ... ὑπὸ τοῦ πάθους βυθίζεται Alciphr.1.16.1, βυθιζομένη ... εἰς ἀνομίαν del alma A.Io.112.8, βεβυθισμένον τὴν τῶν ὀφθαλμῶν ἀκτῖνα διὰ πανουργίαν la mirada perdida en sus maquinaciones en un retrato de Ulises, Philostr.Iun.Im.1.4, cf. 8.1.