ἐκτῐνάσσω
• Morfología: [v. pas. aor. 3a plu. (tm.) ἐκ ... τίναχθεν Il.16.348]


A tr.

I c. valor espacial ‘hacia afuera’

1 sacar de golpe, arrancar en v. pas. ἐκ δὲ τίναχθεν ὀδόντες Il.l.c.

2 medic., c. suj. de plantas eliminar, favorecer la expulsión τὰ (μόρα) ἔννωμα ἕλμινθας ἐκτινάσσει Diph.Siph. en Ath.51f, λεπροὺς ὄνυχας Dsc.1.105.4, ἔμβρυα Dsc.1.76.1.

3 expulsar, arrojar c. ac. de pers. Φαραω ... εἰς θάλασσαν LXX Ps.135.15, ἀσεβεῖς ἐξ αὐτῆς (τῆς γῆς) LXX Ib.38.13, en v. pas., de Faetón arrojado del carro de Helios, Palaeph.52
c. pron. refl. poner(se) en movimiento, partir ἐξετίναξαν ἑαυτούς se marcharon, UPZ 5.12 (II a.C.).

4 disparar, arrojar τὰς σχίζας εἰς τὸν λαόν LXX 1Ma.10.80, en v. pas. εἰς μὲν τὴν πολεμίαν ναῦν ἐκτινάττεσθαι πῦρ Plb.21.7.4.

5 desarmar, soltar, descargar ξύλα de troncos transportados que a la vez forman una balsa o almadía, LXX 3Re.5.23.

II c. valor perfectivo del preverb.

1 sacudir χεῖρα para desprenderse de algo, LXX Si.22.2
frec. de textiles sacudir para quitar el polvo τὰ προσκεφάλαια PSAAthen.60.6 (ptol.), τὴν ἀναβολήν μου LXX 2Es.15.13, τὰ ἔρια καὶ τὰ ἱμάτια BGU 827.22, cf. PMil.Vogl.77.13, OClaud.276.4 (todos II d.C.), POxy.2273.15 (III d.C.), SB 14299.19 (IV d.C.), c. ac. del polvo ἐκτινάξατε τὸν χοῦν τὸν ὑποκάτω τῶν ποδῶν ὑμῶν Eu.Marc.6.11
de otros objetos ἐκτινάξαι μου τὰ ἰατρικὰ βυβλία que sacudas (el polvo de) mis libros de medicina, PRoss.Georg.3.1.17 (III d.C.)
sacudir, orear tejidos para su conservación καλῶς ποιήσεις ἐκτινάξας τὰ χιτώνια μὴ σαπῇ PSI 1332.17 (II/III d.C.)
tb. en v. med. ἐκτιναξάμενος τὰ ἱμάτια Act.Ap.18.6, ἐκτίναξαι τὸν χοῦν LXX Is.52.2, οἱ ἐκτιναξάμενοι τὸν κονιορτὸν τῶν ποδῶν ἐπ' αὐτούς Act.Ap.13.51, cf. 18.6
fig. sacudir para quitar, sacudirle a uno τὴν μωρίαν PBremen 61.28 (II d.C.).

2 sacudir, zarandear ἐκτινάσσειν τοὺς βαδίζοντας para robarles, Diog.Ep.37.5, en v. pas. ἧς ἡ γλῶττα παραπετάσματι ἔοικεν τῆς θύρας ὅ ἐκτινάσσεται τοῖς εἰσιοῦσιν cuya lengua se parece a la cortina que es sacudida por los que entran, A.Thom.A 6.

3 golpear, sacudir para romper, hacer añicos τὰς ὑδρίας LXX Id.7.19, τὰ σκεύη Vit.Aesop.G 128, en v. pas. ἐξετινάχθη ὁ σπαλίων καὶ ἠρήριπτο Agath.4.20.4
devastar ἐκτίλατε τοὺς κλάδους αὐτοῦ καὶ ἐκτινάξατε τὰ φύλλα αὐτοῦ LXX Da.4.14θ, cf. Na.2.3
agr. sacudir, varear τὸν ἐν[ταῦ]θα σήσαμον SB 4369b.20 (III a.C.) en BL 6.131, τὰ κάρυα Gp.3.12.3, en la recolección de la aceituna PLond.1170ue.8 (III d.C.), en v. pas. μόνον ταῖς χερσὶ σαλεύουσι τοὺς κλάδους, ἵνα ἐκτιναγῇ ὁ καρπός sólo sacuden las ramas con la mano para que se desprenda con la sacudida el fruto, Gp.9.17.6.

4 batir, trillar ἐξετίναξεν ἄμωμον τὴν ὁδόν μου batió mi camino dejándolo impecable LXX 2Re.22.33, en v. pas. ῥάβδῳ ἐκτινάσσεται τὸ μελάνθιον LXX Is.28.27.

B intr.

1 ponerse en movimiento, partir τῶν τε φυλακιτῶν ἐν τι (sic) ἐξόδῳ ἐκτιναξάν[τω]ν UPZ 6.11 (II a.C.)
moverse, desordenarse el vientre ἡ κοιλίη αὐτῷ ἐξετίναξεν Pall.in Hp.38
en v. med.-pas. tomar impulso, saltar (ἡ ἀλώπηξ) ἐπὶ τὰ κέρατα ... ἐκτιναχθεῖσα Aesop.9.2.

2 trad. de hebr. hāne‘urim ‘tiempo de la juventud’ como procedente de na‘ar por vocalización errónea, en v. med., prob. estar en situación de agitar o blandir armas οἱ ἐκτετιναγμένοι LXX Ps.126.4.