ἐνίσσω
• Morfología: [pres. inf. ἐνισσέμεν Il.15.198]
amonestar, increpar
ἐκπάγλοις ἐπέεσσιν ἐνισσέμενIl.l.c.,
ὀνειδείοισινIl.22.497,
ἔπεσσ' αἰσχροῖσινIl.24.238,
ἔπεσίν τε κακοῖσιν ἐνίσσομεν ἠδὲ βολῇσινOd.24.161, en v. pas.
βαλλόμενος καὶ ἐνισσόμενοςOd.24.163.
• Etimología: De ἐν y un pres. red. de la r. *seku̯- c. suf. *-i̯e/-o: *en-si-sku̯-i̯e/o.