ἐκπλέκω


1 desenredar, desenmarañar ὥστε ἀπὸ τῶν ἀκανθῶν ... μὴ δύνασθαι ἐκπλέξαι τὰ πρόβατα Herm.Sim.6.2.6
desarrollar, explicar κύκλῳ τὴν διάνοιαν ἐκπλέκειν en el período retórico, Alex.Fig.2.1, en v. pas. ἐκπεπλεγμένον ἔμαθον aprendí tan pronto como quedó explicado, Gloss.Pap.1.16.14.

2 en pap. desenredar, poner en claro, resolver asuntos de tipo práctico o legal μέλλει ἐκπλέκειν τὰ καταλειφθέντα αὐτῷ BGU 665.5 (I d.C.), ἕως οὗ ἐκπλέξω ὃ ἔχω ἐν Ἀλεξανδρείᾳ μετέωρον PBremen 17.10 (II d.C.), cf. PTeb.768.17 (II a.C.), en v. pas. ἵνα ... δυνηθῇ ἐκπλεκῆναι τὸ πρᾶγμα πρὸ τῆς τοῦ ... ἐπιστρατήγου ... ἐπιδ[ημίας PBremen 11.35 (II d.C.), cf. PXV Congr.22.3.9 (IV d.C.)
abs. llegar a una solución, PStras.73.18 (III d.C.), cf. SB 14070.25 (II d.C.).