ἐγχωρέω


I tr. dar lugar a, permitir ὁ χρόνος οὐκ ἐγχωρεῖ ... ἀποκληρῶσαι Lys.26.6, cf. X.Eq.12.13, Oec.8.16, D.30.39, ἂν ἐγχωρῇ τὸ ὕδωρ i.e. la clepsidra, D.44.45, κλίσιν τὴν ἐφ' ἑκάτερα Arr.Tact.11.4, c. dat. de pers. ὅσον ἐνεχώρεε ἡ δεκάτη οἱ en la medida que el diezmo le permitió Hdt.2.135.

II intr.

1 caber, ser posible, estar en lo posible ἔτι γὰρ ἐγχωρεῖ Pl.Phd.116e, cf. Prt.321d, D.4.42, ἐγχωρήσει εἰπεῖν habrá ocasión de hablar más tarde Is.3.34, ἐκείνων (de las cosas admisibles) δ' ἐγχωρεῖ μὲν γενέσθαι συλλογισμόν Arist.APr.32b21, ταῦτα ... οὕτως ἔχειν ἐγχωρεῖ es posible que esto sea así Str.3.1.5, cf. Aen.Tact.10.23, ἐν δὲ ταύτῃ οὐκ ἐγχωρήσει Pl.R.536d, ἐάνπερ ἐγχωρῇ incluso si fuera posible Aristid.Or.36.9, ἐφ' ὅσον ἂν ἐγχωρῇ en la medida de lo posible D.H.Comp.6.9, ὅσον ἐγχωρεῖ θεοῦ συνεργοῦντος PGot.13.4 (IV d.C.), c. dat. de pers. e inf. ἐγχωρεῖ αὐτῷ περὶ τούτων εἰδέναι Antipho 1.7, οἷς τ' ἐγχωρεῖ τῶν ἀνθρώπων ὑβρισταῖς εἶναι Lys.24.15, ἢ οἴει ἄν σοι ἐγχωρῆσαι εἰπεῖν; Pl.Phdr.263c, cf. Grg.520b, c. suj. en inf. λεπτουργεῖν οὐκ ἐγχωρεῖν ἡγοῦνται no consideran que sea posible entrar en minucias Pl.Plt.294d
part. pres. posible ἐγχωροῦν ἐστί Paus.3.24.11, cf. PWarren 20.3 (III d.C.), κατὰ τὸ ἐγχωροῦν en la medida de lo posible Epiph.Const.Haer.proem.2.2.1, Paul.Aeg.6.99.6
adecuado, conveniente ἐγχωροῦν ... ᾠκονομῆσθαι Origenes Cels.1.66, τὸν ἐγχωροῦντα τρόπον Iust.Nou.4.1, cf. Cod.Iust.12.60.7.2.

2 dud. cambiar, ir a parar τοῦ κεφαλαίου ... ἐνχωροῦντος ... εἰς ἑτέραν ὑποθήκην BGU 907.15 (II d.C.).