ἀφυστερέω
• Grafía: graf. ἀφοιστ- SB 11350.4 (IV d.C.)


I intr. retrasarse, rezagarse σοῦ ... ἀφυστηρήσαντος Hp.Ep.10, cf. Posidon.67.46, Plb.21.22.2, D.H.10.26, ἐὰν δὲ ἀφυστηρῇ τὸ βαλανεῖον καύμασι si se retrasa el baño por culpa de los suministros de leña, PLond.1166.13 (I d.C.), cf. IMylasa 106.10 (II/I a.C.), SB l.c.
c. prep. y gen. ἀφυστεροῦντες ἐκ τῆς Μεσσήνης Plb.1.52.8.

II 1tr. retener, atrasar μαννα ... ἀπὸ στόματος LXX 2Es.19.20, en v. pas. μισθὸς ... ἀφυστερημένος Ep.Iac.5.4.

2 ir a la zaga de πολλῷ τὸν ... θεὸν ἀφυστερούσας (δυνάμεις) Eus.PE 4.5.4.