ἀράσσω
• Alolema(s): át. -ττω Ar.Nu.1373
• Prosodia: [ᾰ-]
• Morfología: [impf. 3a plu. ἀράσσεσκον Pi.P.4.226, dór. fut. ἀραξῶ Theoc.2.160]


I tr.

1 clavar, ensamblar a golpes γόμφοισιν ... τήν γε καὶ ἀρμονίῃσιν ἄρασσεν con clavos y clavijas la ensambló a golpes (de la balsa de Odiseo) Od.5.248, cf. en v. pas., Plu.2.321d.

2 seres vivos y partes del cuerpo golpear, herir ὄψεις ἀράξας S.Ant.52, cf. OT 1276, Nonn.D.5.16, γυῖον Nic.Th.777, c. instrum. τὸ νῦν ὑπεῖκον ἤρασσεν πέτροις E.IT 327, λιθάδεσσιν A.R.Fr.12.21, abs. ἄρασσε μᾶλλον A.Pr.58, βάλλων ἀράσσων E.Andr.1154, Hec.1175, IT 310, cf. Ar.Lys.459
estrellar, destrozar en v. pas. οἱ δὲ πρὸς τὰς πέτρας ἀρασσόμενοι Hdt.6.44, cf. Luc.Anach.11.

3 en rel. c. molienda y trituración golpear, machacar, majar ἀράξαι μύλην con el molino manual, Nicostr. en Stob.4.22.102, (ἥν) ὅλμῳ ἀράξας machacándola en el almirez Nic.Th.506.

4 gener. golpear, martillear ὁπλαῖς ... χθόνα Pi.l.c., γαίης ... κόλπον Colluth.55, cf. Nonn.D.34.285, ἀράξας νύσσαν en la carrera, Lyc.15, en señal de duelo στέρνα A.Pers.1054, κρᾶτα E.Tr.279, 1235
golpear, llamar a πύλας E.IT 1308, Nonn.D.1.141, cf. Theoc.l.c., τὴν θύραν Ar.Ec.977, Herod.1.1, τὰ θύρετρα ... ποδί Call.Ap.3, οἶκον Nonn.D.2.258, abs. ἄρασσε ¡llama a la puerta! E.Hec.1044
en v. pas. c. agente o instrum. ἐκ χερῶν πέτροισιν ἠράσσοντο A.Pers.460, πυρσογενὴς ὅτε θῆλυς ἀράσσεται ἄρσενι πέτρῳ cuando la hembra generadora de fuego es golpeada con la piedra macho fig. del eslabón y el pedernal, Nonn.D.2.495, cf. 2.37.

5 mús. tañer, tocar κιθάρην Orph.A.382
hacer sonar δοῦπον Nonn.D.5.254, cf. 7.51, 27.226
fig. interpretar ὕμνον Nonn.D.1.15, μέλος Nonn.D.1.440.

6 fig. atacar αὐτὸν ... ὀνείδεσιν S.Ai.725, κακοῖς S.Ph.374, Ar.Nu.1373.

II en v. med. chocar, entrechocar δοῦπος ἀρασσομένων el estruendo de las (rocas Cianeas) que entrechocaban A.R.2.553, cf. Pamprepius 3.188, κλάδοι ... ἀραττόμενοι Ael.NA 16.39.
• Etimología: Etim. dud., quizá onomatopéyica, cf. ἄραβος; la rel. c. ῥάττω < *u̯rak- es difícil.