ἀπεῖπον
• Morfología: [aor., fut. y perf. para pres. ἀπαγορεύω, ἀπαυδάω, ἀπόφημι, ἀπολέγω]
• Morfología: [aor. ép. ind. ἀπέειπε Il.7.416, 2.a sg. ἀπεῖπας S.Ant.405, inf. ἀποειπεῖν Il.9.309, part. ἀποειπών (metri causa) Il.19.35, med. ind. 2.a sg. ἀπείπαο (tm.) Call.Dian.174, imperat. cret. ἀποϜειπάθθ ICr.4.72.11.11 (Gortina V a.C.), inf. ἀπείπασθαι Hdt.1.59, aor. pas. inf. ἀπορρηθῆναι Pl.Lg.929a; fut. ind. ἀπερέουσι Hdt.7.205, med. ἀπεροῦμαι AP 12.120 (Posidipp.Epigr.), pas. ἀπορρηθήσομαι Lys.22.14; perf. ind. ἀπείρηκα Pl.Phd.99d]


I c. preverb. neutraliz. anunciar, decir, pronunciar c. ac. de palabras, etc. ἀγγελίην Il.7.416, μῦθον Il.9.309, Od.1.373, ἀληθείην Il.23.361, ἐφημοσύνην Od.16.340, ῥῆσιν Hdt.1.152
c. inf. ἀπείπασθαι θανάτῳ ζημιοῦν anunciar que serán castigados con la muerte Arist.Mir.837a3.

II c. preverb. neg.

1 abs. decir que no ὑπόσχεο καὶ κατάνευσον, ἢ ἀπόειπ' Il.1.515, cf. Il.9.510, 675, σύμφαθι ἢ ἄπειπε Pl.R.523a, cf. Xenocrates 2.

2 c. ac. renunciar, deponer, abandonar, dejar μῆνιν Il.19.35, τὴν συμμαχίην Hdt.7.205, πόνων ... ὧν ... ἀπεῖπον οὐδέν' E.HF 1354, (προξενείαν) Th.5.43, 6.89, ὁμιλίαν Lys.8.6, τὴν στρατηγίαν X.An.7.1.41, τὴν ἀρχήν Arist.Pol.1272b5, ἐλπίδας Plb.14.9.6, εἰ δ' ἀπειπεῖν χρῆν με κηρύκων ὕπο τὴν σὴν πατρῴαν ἑστίαν, ἀπεῖπον ἄν y si pudiera repudiar por medio de heraldos tu hogar paterno, lo repudiaría E.Alc.737, ἀποϜειπάθθ que renuncie (a la herencia) ICr.4.72.11.11 (Gortina V a.C.)
en v. med. mismo sent. συμμαχίην Hdt.4.120, 125, φιλίαν Plb.33.12.5, ἀ. γνώμας retractarse Plu.Caes.8
en v. pas. ref. a treguas u otros pactos ser denunciado αἱ (σπονδαὶ) τῶν Λακεδαιμονίων καὶ Ἀθηναίων οὐκ ἀπείρηντο τούτου ἕνεκα οὐδ' ὑφ' ἑτέρων estos (tratados) entre espartanos y atenienses no fueron denunciados por esto ni por los unos ni por los otros Th.5.48, τὰς σπονδὰς μέλλειν ἀπορρηθήσεσθαι Lys.22.14
negar, rehusar, rechazar βοήθειαν Plu.Tim.2, ἀπείπατό με ἔλεος LXX Ib.6.14, τὰ κρυπτά 2Ep.Cor.4.2
c. inf. ξεῖνον ἔχειν ἀ. Nonn.D.4.30.

3 en v. med. no aceptar ἀπειπάμενος τὴν ὄψιν no haciendo caso de la visión Hdt.5.56, τὴν δὲ τῶν πλοίων δωρεὰν κατὰ τὸ παρὸν ἀπείπασθαι Plb.22.9.13.

4 c. dat., μή e inf. (μή no traducible) vetar, prohibir σφι πέμψας ὅπλα ... μὴ ἐκτῆσθαι Hdt.1.155, cf. S.OC 1760, Ar.Au.556, Th.1.29, Aeschin.1.29
sin μή en el mismo sent. ἀπεῖπον αὐτῷ πορεύεσθαι Plb.2.52.8
c. dat. y ac. τοῖς δούλοις ... τὰ γυμνάσια Arist.Pol.1264a21
abs. μνηστήρεσσιν ἀπειπέμεν poner coto a los pretendientes, Od.1.91, οὔτις ἀπειπὼν εἴργει μελάθρων nadie le aleja con su veto del palacio A.A.1333, cf. S.Ant.405
en v. pas. τὸ ἀπειρημένον lo prohibido Hdt.3.52, cf. Arist.Rh.1373b10, Antipho 3.2.7, ἀπειρῆσθαι γάρ οἱ ... μηδενὶ ἐπιδεικνύναι pues le estaba prohibido ... mostrarlo a nadie Hdt.6.61, ἀπείρηται δὲ τοῦτο τῷ νόμῳ Xenarch.7.7.

5 desheredar, repudiar c. ac. de pers. familiar τὸν ὑὸν ἀπὸ κήρυκος Pl.Lg.928e, (τὴν γυναῖκα) Plu.Luc.38
en v. med. ἀπείπασθαι (παῖδα) Hdt.1.59, c. dat. διὸ κἂν δόξειεν οὐκ ἐξεῖναι υἱῷ πατέρα ἀπείπασθαι, πατρὶ δ' υἱόν por ello no podría un hijo renegar de su padre, pero sí un padre de su hijo Arist.EN 1163b19.

III intr.

1 desistir, cejar abs. c. suj. de pers. οὐ γὰρ ἔσθ' ὅπως ἀπειπεῖν ἂν δοκῶ μοι τήμερον Ar.Pax 306, οὐ γάρ που ἀπεροῦμέν γέ πω; Pl.Tht.200d, ἀλλά γέ τοι διαείσομαι ἔστε κ' ἀπείπῃς Theoc.5.22, ἕως ἂν ἀπείπωσιν D.54.25
fallar abs. οὐδ' ἀπεῖπε πατρόθεν εὐκταία φάτις ni dejó de cumplirse la maldición del padre A.Th.840, c. dat. οὐκ ἀπειρηκὼς φίλοις ἥκω he venido sin fallar a mis amigos E.Med.459.

2 cansarse, dejar de c. part. pred. ἐπεὶ δ' ἀπεῖπε ... χθονὶ ῥίπτων ἑαυτόν cuando dejó de echarse a tierra S.Tr.789, οὐκ ἄν ποτε λέγων ἀπείποι τὸ τοιοῦτον Pl.Lg.769e, καὶ τοῦτο δρῶν ἐξ ἑωθινοῦ καθήμενος ἀπειπὼν εἰς περίπατον ᾔει Pl.Phdr.228b, μή νυν ἀπείπωμεν ταλαιπωρούμεναι no nos cansemos de poner manos a esta dura empresa Ar.Lys.778, φέροντες οὐκ ἀπεροῦσιν Th.1.121
c. giro preposicional ὅσοι τῶν πολεμίων ἀπειπόντων πρὸς τὸν φόνον ἐσώθησαν cuantos se salvaron al cansarse los enemigos de (tanta) matanza Plu.Cam.18, ἐν τοῖς δράμασι Antiph.191.14
en perf. estar cansado, exhausto καὶ τὸ σῶμα ἀπειρηκὸς ἡ ψυχὴ συνεξέσωσεν Antipho 5.93, γῆ ἀπειρηκυῖα Thphr.CP 3.20.3, τοὺς διὰ τὸν χρόνον ἀπειρηκότας Arist.Pol.1329a33, cf. Pl.Phd.99d.

3 c. dat. sucumbir, ceder c. dat. de causa κακοῖς E.Or.91, ἄλγει E.Hec.942, c. gen. agente ὑπὸ πλήθους κακῶν X.HG 6.3.15, c. dat. de rel. ἀλλ' οἱ μὲν διεφθάρησαν καὶ ταῖς ψυχαῖς νικῶντες τοῖς σώμασιν ἀπεῖπον Isoc.4.92, cf. Lycurg.40, ἀπειρηκότων δὲ χρήμασι ahora que han hecho bancarrota D.3.8.