δῐχάζω


I tr.

1 separar, dividir en dos partes δεῖν διχάζειν τὴν ... ἐπιστήμην Pl.Plt.264d, τὸ νοοῦν Plot.5.3.10, τὸ δόγμα Manes 87.11, cf. Ascl.in Metaph.34.20, ὀμν]ύω κατὰ τοῦ διχάσαντος ... τὴν γῆν ἀπ' οὐρανοῦ PSI 1290.10 (I d.C.), en v. pas. ὅτε πληροῦται (ἡ σελήνη), ὅ ἐστιν ἥμισυ μηνὸς διχαζομένων τῶν λʹ ἡμερῶν Ach.Tat.Intr.Arat.21, πηδαλίου ... διχαζομένης ἁλὸς ὁλκῷ hendida la mar por el empuje del timón Nonn.D.3.33, αἴγειρος ... δισσοῖ[σι] κλάδοις δεδιχασμέν[η un chopo dividido en dos por dos ramas, GDRK 6.1.43.

2 mat. dividir por dos τὸ ἕτερον εἶδος ... τοῦ ἀριθμοῦ, ὅπως ἂν διχασθῇ, ἀμέτοχον τοῦ λοιποῦ del número impar, Nicom.Ar.1.7, cf. Aq.De.14.6
geom. dividir en dos partes iguales κῶνος δεδιχασμένος ἀπὸ κορυφῆς μέχρι τῆς βάσεως Olymp.in Mete.248.6.

3 fig. enemistar, separar ἦλθον γὰρ διχάσαι ἄνθρωπον κατὰ τοῦ πατρὸς αὐτοῦ pues vine a enemistar al hombre con su padre, Eu.Matt.10.35, φθόνος π[ο]νηρὸς <ἐ>δίχασαι (l. -σε) ἡμᾶς ἀλλήλων PMasp.155.16 (VI d.C.).

II intr. dividirse en dos ἰδόντες δὲ αὐτοὺς διχάζοντας X.An.4.8.18 (cód., v. ap. crít.), διχαζούσης τῆς ἡμέρας al mediodía Anon. en Sud.