αἴνῠμαι


1 gener. coger, tomar c. ac. ἄλλον ὀϊστόν Il.15.459, χεῖρας Od.22.500, δεσμὸν βοὸς αἴ. χερσίν Hes.Fr.272
agarrar κουρὶξ αἰνυμένους Call.Fr.772
de alimentos tomar, servirse c. gen. τυρῶν αἰνύμενοι φάγομεν Od.9.232, cf. abs. ὄφρα οἱ εἴη πίνειν αἰνυμένῳ Od.9.249
c. ac. tomar, comer καρπόν Simon.37.25, δόρπον Theoc.24.139
fig. del sol chupar ἀζαλέοιο βολαῖς τόσον ἠελίοιο ἰκμάδας αἰνυμένου con los rayos del cruel sol que chupa toda substancia húmeda A.R.4.680.

2 c. ac. y ἀπό c. gen. quitar τεύχε' ἀπ' ὤμων Il.11.580, ἀπὸ πασσάλου ... τόξον Od.21.53, χρύσειον ἀπὸ δρυὸς ... κῶας A.R.4.162.

3 fig. de sentimientos apoderarse c. ac. μ' Ὀδυσσῆος πόθος αἴνυται Od.14.144, cf. Hes.Sc.41, ἔρος αἴνυτο θυμόν h.Merc.434.
• DMic.: a3-nu-me-no.
• Etimología: De *H3eH- que en grado cero con silabación *H3°-H°- da *ai-, cf. toc. B ai- ‘dar’, het. p-ai- ‘dar’; c. silabación *H3H°- da *i-, cf. ai. inoti, gr. ἴσσασθαι; c. grado pleno y silabación *H3e-H°- > *oi- en gr. οἶτος.